Var är skämskudden när man behöver den som mest?!?

Igår var det dags för ett medelpass och jag & syrran åkte dit i god tro att det skulle vara en av våra favvoledare Amanda. Men till vår förvåning så traskade en annan tjej in i mitten av salen och presenterade sig med rungande finlandssvenska: "Heeeeeeej allihoooppa! Amanda är suk idag så jag är er vikarieeee. Jag seter Seija (eller var det Sirpa...whatever) och idag är det medelpass. Nu sör viiiii!!!" Oh my god...ljudvolymen var hög på hennes röst...vad är detta! Tanken jag fick i huvudet var Lilla Myyyy, var var var är Lilla Myyyy. Eller närmsta kassörska på Finlandsbåten. Eller varför inte en kvinnlig version av han som säger "Hej hej Välkommeeeen" när man går på Cinderella och blir fotograferad. Tillbaka från dagdrömmerierna och vi är i salen igen. Höll på att dö när min "skämsgubbe" på passet med åttitalsspräckliga cykelbyxor modell tajta säger: "En applåd för vikarien!" Syrran applåderade men jag höll på att dö...VAR är SKÄMSKUDDEN????? Kunde knappt titta på syrran...det här händer inte...var är dom dolda kamerorna??!! Passet drog igång och när hon körde en finsk popdänga så kändes det som vi hade passet på nattklubben på Cinderella. Jag försökte göra mitt bästa för att inte titta på "cykelbyxan", hur f*n tänker han: "Ja dom här är snygga, perfekt att träna i, dom tar vi!" Under stretchen kunde jag verkligen inte titta på Moma för då började Lilla My prata låååångsamt men fortfarande HÖG volym på rösten. "Strääääääääck, bli lååååååånga, låååååååånga och sträääääck lite till." Det här slår nästan danspasset på pinsamhetsskalan...men bara nääääääästaaaaaan!!! Kippis!